Gran Canarias historia

Kanarieöarnas tidiga historia är höljd i dunkel och omspunnen av myter och legender. Somliga trodde öarna var det förlorade Atlantis, som enligt Platon förstördes i en jordbävning. För andra var de kända som ”Lyckans öar” som låg vid världens ände, bebodda av ett folk som inte kände några sorger.

Man tror att Kanarieöarnas första invånare kom hit ungefär 3000 f.Kr. Forskarna har olika meningar om dessa människors ursprung, men många stöder teorin att de var cromagnonmänniskor från den neolitiska kulturen. Deras utseenden har beskrivits som långa och välbyggda med små huvuden. Någon gång på 100-talet f.Kr kom ett nytt folk till öarna – Guancherna. Enligt spanska historiska krönikor var guancherna långa, kraftigt byggda, blåögda och ljushårigta vilket får många att tänka tillbaka på våra gamla vikingar. Under antiken brukade sjöfararna besöka öarna och romerska historiker berättar om de i sina verk.

GuancherGuancher boplats

Forskning om öns tidigaste befolkning pekar på ett samband med Nordafrika och berbiska kulturarvet. Det verkar som ön koloniserades omkring 500 f.Kr. De flesta av de många folkslag och kulturer som kom i skärgården under den pre-spanska period fast på Gran Canaria.

Erövringen av ön, som ägde rum under regeringstiden av de katolska monarkerna i den sista tredjedelen av det femtonde århundradet, var häftigt motstånd från de infödda på ön. Den definitiva annektering av Gran Canaria av Konungen av Kastilien var ett verk av Pedro de Vera, som i 1483, avslutade den erövring som påbörjades tidigare av Juan Rejón. Erövringen ägde rum i två etapper: för det första landning och därefter byggandet av Real de Las Palmas vid mynningen av den Guiniguada floden, och för det andra, Vera militära kampanj, som slutade med underkastelsen av urinnevånarna i Gáldar, samt som kampanjen för fred i södra sluttningarna av ön.

Från denna tid framåt kronan Kastilien började i politiska, sociala och ekonomiska termer infiltrera ön Gran Canaria. Huvudstaden på Gran Canaria blev administrativt centrum och epicentrum i planeringen av skärgården (biskopsstiftet i Kanarieöarna, domstolen av den heliga inkvisitionen, Royal Court of Kanarieöarna …).

Under den 17: e-talet började några sprickor i prakt på Gran Canaria, som orsakades av ett uppehåll i export av jordbruksprodukter till Amerika och även till övriga Europa.

Inte förrän i mitten av artonhundratalet var det frihamn inrättats på Kanarieöarna. Detta var en speciell ekonomisk ordning syftar till att gynna handelsförbindelserna. Denna nya ordning, som bygger på skattebefrielse och bekvämligheter för frihandel fungerat som en viktig handelspartner attraktion och antalet brittiska fartyg och rederier som anlöper ön snart mångdubblats. För närvarande är geografiskt isolerade på Gran Canaria och skärgården i allmänhet formellt erkänd i ekonomiska och skattemässiga ordningen lag, som nyligen har anpassats och något mindre av att fullständigt införlivande av Kanarieöarna i Europeiska unionen.
Det var just på grund av sjöfart att turistnäringen är född på Gran Canaria. Under årens lopp skulle turismen småningom bli den viktigaste inkomstkällan för ön, som skulle bli en av de viktigaste turistmålen i världen.

Från och med andra hälften av 19th century, började Gran Canaria populärare i EU kretsar som en plats för vila för turister och sjuka. Rederier tog snart tillfället i akt att utrusta sina fartyg med hytter för transport av passagerare.

Dessa företag skulle även ta initiativ i byggandet av de första hotellen på ön, varav ett var det hotell Santa Catalina (1890) i Las Palmas på Gran Canaria, vilket är det enda hotellet med anor från första början av turism som fortfarande öppen. Utvecklingen av turismen och de tjänster som hade växt upp kring turismen avbröts av ett antal krig (första och andra världskriget och spanska inbördeskriget) och det skulle bara vara i femtiotalet när ön skulle åter få någon betydande antal turister. Under denna lågkonjunktur, kan turistnäringen inte ens återupplivas genom öppnandet av flygplatsen på Gran Canaria (kallas Gando på den tiden) 1930.
Gando flygplats 1957

Vid julen 1957, ett flygplan av det svenska flygbolaget Transair AB landade på Gando med alla 54 i säten upptagna.

Detta var den första i en serie charterflygningar som Gran Canaria inledde sig i den organiserade massturismen marknaden liksom den moderna turistindustrin